mitt 2010

Så sitter man här på årets sista dag. En solig, vintrig, vacker fredag, som är den sista på år 2010. När jag ser tillbaka kan jag bara konstatera att 2010 har varit ett helt fantastiskt år!

Vi flyttade in hit, till vårt lilla hus de sista veckorna av 2009, så att bo här ute på landet var fortfarande ganska nytt när 2010 började. Trots mängder med snö så stortrivdes jag med en gång. Njöt av att promenera runt & utforska omgivningarna, visa Magnus de platser jag visste, eller anade, hur vackra de skulle vara i vinterskrud. En helt frusen havsvik, snöiga ängar, gnistrande sol. Det var en stor känsla att veta, att känna, att HÄR kommer vi trivas. Här passar vi in.

 Många promenader blev det, med samtal om vad framtiden innehöll. Fram växte en mer uttalad önskan om att vi ville bilda vår egen lilla familj. Att vi faktiskt kände oss redo. Den gemensamma viljan att bli fler var en häftig känsla, som förstärkte den lycka jag känner tillsammans med Magnus ytterligare.

Vi hade en häftig resa planerad också, en drömresa för mig, ett ställe som Magnus varit på många gånger, men gärna ville dela med sig av till mig, New York! Nio dagar var vi där, såg precis allt vi kunde hinna med, massor! Bodde hos Magnus kompis Louis & hans fru Maria & deras ursöta dotter Madelaine. :-) Resan överträffade mina förväntningar, NY var allt jag hoppats på & ännu mer! Dit vill jag tillbaka! Macys, Rockefeller Center, Times Square, Starbucks, Frihetsgudinnan, Ellis Island, pulsen...

Sen var det plötsligt vår! Solen värmde, vi upptäckte vår härliga terass & trädgården som vi knappt sett innan för all snö & mörker. Jag fyllde 35 & upplevde inte någon som helst ångest över att bli ett år äldre. När vårt första försök att bilda familj visade sig ha lyckats blev vi inte bara förvånade, utan även överlyckliga, nervösa & otroligt förväntansfulla! Var det verkligen på riktigt? Skulle vi verkligen bli föräldrar? Så snart? :-)

Lyckan blev ännu större av att Emma & Johan strax innan berättat att de också väntade barn. Nej, jag kunde inte hålla mig speciellt länge innan jag berättade för Emma! ;-) Mamma & pappa & Magnus föräldrar fick också veta väldigt tidigt.

Att hålla det hemligt på jobbet var inte lätt. Jag var supernervös att nåt skulle gå fel, men mådde riktigt bra i övrigt. Förutom att jag var riktigt riktigt komatrött... orkade verkligen inget mer än att jobba & låtsas som ingenting under dagarna. Det var en lättnad att få berätta när 12 veckor hade gått! Blir fortfarande rörd när jag tänker på hur glada mina goa jobbarkompisar blev! & så visade det sig ganska snart att det inte bara var vi som skulle bli fler... ;-)

På midsommar hade vi massor av goa kompisar här på fest. Åt god mat, lekte lekar, var på midsommarfirandet nere i Töseviken, grillade korv & spelade spel. En riktig sån där midsommar som man vill ha! Jag hoppas & tror att vi ska ha fler midsommarfester här, även om det kanske inte blir nästa midsommar som vi trodde.

Tankarna på att bygga ut vårt hus har ju egentligen funnits där ändå sen vi köpte det. Vi har inte velat stressa fram något, utan bo här & känna efter hur vi vill ha det, vilken lösning som passar bäst, fungerar rent praktiskt osv. Många idéer har bollats, ritats på papper, ratats eller finjusterats. Först var vi helt inne på att bygga på ett halvplan, för havsutsiktens skull. Men till slut insåg vi att det skulle bli alltför dyrt. Nu känns det bra, för alla våra idéer ledde tillslut till en gemensam idé om utbyggnad bakåt, som vi fick ned på papper, visat för familjen & finjusterat i många steg innan vi till slut bad arkitekten rita den åt oss! Ritningarna skickades in till kommunen för bygglov, byggfirma letades upp, ritningarna skickades ut till grannarna för godkännande & nu är vi faktiskt på gång! Jag tror att det kommer bli jättebra. :-) Det känns extra roligt att vi kommit fram till hur vi vill ha det på egen hand.

Vi hade bestämt oss för att vara hemma på semestern, riktigt njuta av att bo på landet, ha nära till havet & så. Men planerna förändrades när vi helt plötsligt skulle bli föräldrar. Klart att man ska passa på att resa när man kan! En långhelg i fantastiska Rom blev det, oj vilken vacker stad! & dessutom hann vi med en vecka i Alicante, Spanien, också ett jättefint ställe med härlig strand, underbara bad, mysig stad & fint hotell. En långhelg i Dalarna blev det, hos Magnus föräldrar & även med turistande på Carl Larsson-gården bl. a. & så var vi på SPA. Dessutom hanns det med en hel del grillning i trädgården, salta dopp efter jobbet & promenader såklart!

Nånstans i mitt huvud fanns en tanke att jag borde ta körkort nu när vi bor på landet. Men jag knuffade nog bort den till att börja med, hade ju gjort det på ett ytterst effektivt sätt i 17 år.... Men när jag insåg att vi väntade barn, att jag skulle bli mamma, DÅ var det dags. Jag bestämde mig för att hur lite jag än ville, hur hemskt jobbigt jag tyckte det skulle bli, så skulle jag ta körkort! Jag har nog aldrig varit så negativ till något annat någon gång som just detta att ta körkort, men att ha bestämt mig var skönt. Började kämpa hemma med Magnus i Maj, många tårar & mycket förtvivlan blev det, men även såklart många framsteg & jag insåg att det är klart att jag kan! Skrev in mig på körskola i Augusti, men de hade inga tider förrän i oktober & det stressade mig nåt fantastiskt. Att hinna med blev det jobbigaste hindret. En tid när jag egentligen helst hade velat vila & njuta efter jobbet så hade jag istället varenda minut uppbokad av teorilektioner, körning, körlektioner, pluggande, föräldragrupper, vattengympa... Många många kvällar låg jag bara & grät... Ingen visste ju heller, eftersom jag bestämt mig för att hålla det hemligt. Jag var rädd att pressen utifrån skulle göra att jag gav upp & sket i alltihop. Jag var helt slut & uppgiven & hade inte haft en chans att fixa det utan Magnus stöd & peppande ord.  Men det gick! Både teorin 13:e dec & uppkörningen 14:e december fixade jag på första försöket! En bedrift jag är MYCKET stolt över! Lättnaden är stor! Frihetskänslan! :-)

De senaste veckorna har jag kunnat slappna av. Sista dagen på jobbet var den 17:e December. Kändes konstigt, men samtidigt väldigt skönt. Jag behövde verkligen vila, göra ingenting, komma ned i varv. Jag var nästan inställd på att Knodden skulle besluta sig för att komma ut direkt, bara för att, men som tur är verkar h*n trivas där inne. Nu har jag fått tiden att vila, läsa, förbereda mig mentalt för att vi snart, väldigt snart, faktiskt precis när som helst, blir tre i vår familj! & jag är fantastiskt lycklig!

Nu ser jag fram emot år 2011! Jag vet att det kommer bli ett omtumlande, spännande år! Jag ska bli mamma! Vi ska bli en familj! Vi ska bygga ut vårat hus! Jag ska vara mammaledig heeela året! Mycket nytt, spännande, kul, fantastiskt som händer med andra ord!

Jag hoppas att du orkat läsa igenom allt... & jag önskar dig ett helt fantastiskt 2011 också!