Tre veckor

Ååå vips så har jag varit tre veckor på nya jobbet! Det gick fort! Jag måste säga att det känns jättebra. Allt är väldigt nytt förstås och det är HUR mycket regler (& undantag) som helst att lära sig, men magkänslan är bra. Jag kan lära mig och jag tror att jag har ett varierat och intressant jobb att se fram emot. Allt är så bra planerat, man blir imponerad. Handledare, schemalagt undervisning, frågestunder, mentorer, webbaserade utbildningar, det märks att det är en stor arbetsplats.
Det är också väldigt skönt att vi är ett gäng (6 stycken) som börjat samtidigt, så att man är fler som inte kan nåt. Vi har jobbat mycket två & två eller tre & tre denna veckan, det funkar suveränt eftersom man inte kommer ihåg alla regler själv, men tillsammans har vi haft kläm på det mesta. Handledarna har gett oss mycket beröm, vilket såklart känns bra. De är ju vana vid att lära upp nyanställda, så det måste ju betyda nåt att de tycker vi är så noggranna och självständiga och duktiga.

Att kunna flexa är också otroligt skönt. Jag åker hemifrån strax innan halv sju & är på jobbet vid sju, vilket betyder att jag kan åka hemåt vid halv fyra för att hämta barnen tio över fyra ungefär. På så sätt undviker jag den värsta rusningstrafiken och även den dyraste taxan på trängselskatten. Att ha p-plats i garaget under jobbet är också väldigt skönt, bara att rulla in, parkera, ta hissen upp direkt.

Trött som sjutton är jag på kvällarna, det ska jag inte sticka under stol med. Men det är på nåt sätt helt OK iom att allt känns så bra. Jag har inte haft den där "ny på jobbet"-ångesten nåt alls. Fast vem vet, det kanske kommer när jag ska börja handlägga helt på egen hand...

Det enda som känns jobbigt är att jag måste skynda skynda med att fixa middag så fort jag & barnen kommit hem, vilket innebär att de hamnar framför TV:n  och det finns ingen direkt tid att umgås & leka med dem på vardagar. Men det blir ju såklart bättre när de blir lite större och inte går & lägger sig vid sju.

Sista veckan hemma

Idag är det måndag. Nästa måndag börjar jag på mitt nya jobb! Mindre än en vecka kvar hemma alltså. Spännande och lite nervöst. Men mest spännande. Jag har fått löst det med hyrd parkering vid nya jobbet, det känns skönt, att åka kollektivt skulle tyvärr blivit ohållbart i längden eftersom det tar så mycket längre tid.

Sista veckan som arbetslös skulle jag ge järnet, träna varje dag & gå ner maximalt var tanken. Jo, men tjena.... Eller också kan man ju se till att bli förkyld istället så att man har ont i huvet, halsen och har noll ork för att träna..

Idag har jag och barnen varit på öppna förskolan i Onsala iaf, det var uppskattat. Men jösses så mycket folk det var där! Höstlov och halvkasst väder. Elin gjorde en jättefin halloweenlykta.

Imorrn är det studiedag på förskolan och jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på. Vädret ska bli bättre iaf, så vi får ge oss ut och leka. På kvällen ska jag träffa Meeri, Lena och Heidi, mina goa fd jobbarkompisar, det ser jag verkligen fram emot.

London på egen hand

Jag fick ett ryck för någon vecka sedan, jag vill passa på att göra något speciellt innan jag börjar jobba, medans barnen fortfarande är på förskolan. Insåg att jag bara hade en vecka på mig. Funderade på att hälsa på Emma & Loa i Paris, men det fanns nåt som lockade mer; London. Såklart. Staden jag älskar. Men inte varit tillbaks till på 17 (!) år.... Frågade Emma, men hon kunde inte. Hade helst åkt med Magnus och fått visat upp "mitt" London för honom, men den möjligheten fanns inte. Kanske nästa gång. Bokade flyg & hotell två nätter och började så smått planera. Kände mig lite knäpp som åkte själv, fast bara lite. Jag har ju inget emot att vara själv. Jag är lite flygrädd, men det enda jag vill då är att vara ifred, inte prata med någon.. Att gå på stan själv innebär att man får titta på det som är intressant för mig, stanna precis så länge eller så kort tid man vill på varje ställe och slippa titta på sånt som inte intresserar mig.

I onsdags bar det av. Hade köpt en ny pocket att läsa på planet & den höll mig sysselsatt hela resan, inte ett dugg rädd. :-) Inga problem att hitta till transfertåg eller hotell. Det kändes bara SÅ kul att äntligen vara där. Mitt hotellrum var egentligen en förklädd garderob, en smal, L-formad gång, men det gjorde mig inte ett dugg, det var svalt & tyst & jag hade inget emot att gå ner en våning för att gå på toa och duscha. Var inte där så mycket ändå.

Jag kom fram till det jag ju redan visste. Jag älskar London! Jag verkligen stormtrivs i staden. Jag gillar hur det är ruffigt och halvsnett & vint & hur Londonborna tycker att det är fullständigt självklart att bygga hus så tätt på tågspåren att husen skakar varje gång ett tåg går förbi och "trädgården", dvs betongrutan utanför köksdörren bara är en ruta, med höga höga murar med utsikt mot just tågräls. Hur deras hus är vackra och utsmyckade på framsidan, mot gatan, medans baksidan ser ut som hej kom & hjälp mig. Hur det finns pubar överallt. Hur det luktar i tunnelbanan. Hur alla artigt undviker att titta på varann när man åker tunnelbana, trots att man sitter mittemot varann alternativt står tätt tätt bredvid varann och håller i samma stolpe för att inte ramla omkull. Hur enkelt det är att hitta överallt eftersom det alltid är så välskyltat. Hur alla är så artiga. Hur i stort sett varenda människa på trottoaren går lika fort som jag (förutom på de uppenbara turistställena såklart).

Jag hade skrivit en lista på saker jag ville göra och jag hann med allt på listan utom Harrods. Harrods var å andra sidan mest ditskrivet för att det kändes som nåt jag "skulle" göra. Varför vet jag inte. De andra ställena på min lista lockade betydligt mer. Archway där jag bodde och jobbade, Camden där jag var i stort sett varje helg under två år, Hyde Park där jag drömt om att vara en av de motionerande, Selfridges som jag längtat efter att utforska mer noga efter att ha älskat TV-serien. Hamley's där jag ville köpa fulla vagnar med leksaker till Elin & Axel... Dessutom hann jag med att upptäcka South Bank till fots, där jag aldrig varit innan och en riktig PÄRLA, Borough Market där doften av all mat inte ens går att beskriva! :-)

Jag njöt njöt njöt av att uppleva London igen och jag lovar att det inte dröjer lika länge innan jag åker dit igen. Det FÅR det inte göra!

Huset där Emma jobbade som au pair & jag därför sov över i många helger.

The Shaftesbury Tavern, där jag jobbade.

Selfridges

The shard i bakgrunden

Sightseeingbuss över Tower Bridge.

Towern

Jag hade verkligen tur med vädret!

Lisebergshjulet kan ju slänga sig i väggen om man säger så...

Borough Market

Godaste grillade ostmackan du kan tänka dig....

Kontraster

Varmt & soligt i Camden

Camden Lock

Jaha...

När man äntligen hör ifrån A-kassan....så är det bara information om att de behöver kompletterande uppgifter.

Bajs.

Axel 2 år!

I fredags fyllde Axel 2 år! Hur är det möjligt? Tiden går så fort, man hänger inte med!
Vi uppvaktade med sång och paket på morgonen och det var verkligen en förvånad kille vi väckte! Sen blev han firad på förskolan med flagga, födelsedagsplakat i hallen, fin duk och finporslin till lunchen, sång, paket och levande ljus till lunchen och sen fick han bjuda alla förskolekompisarna på glass till efterrätt. Två födelsedagskort hade han fått på posten också, från mormor, morfar & Ting & så ett från Modde & Karin.

Grattis Axel!!!

Provsitter nya fåtöljen

Igår hade vi kalas för godingen och då kom mormor, morfar, morbror Daniel, moster Helena och kusinerna Emelie och Melker och firade med sång och paket. Axel blev jätteblyg först och ville inte alls vara med! Det var nåt nytt för oss. Men det gick över sen. Han kunde ju inte låta bli att leka med alla sina fina paket! Ritgrejer, spel, griffeltavla och en massa musikinstrument. Mycket nöjd kille. Jag hade bakat prins(ess)tårta, cheesecakerutor och chocolate chip cookies och det var gott alltihop. Barnen lekte massor och lite hann vi vuxna faktiskt prata. Mycket lyckat kalas med andra ord. Hoppas och tror att födelsedagspojken tyckte det också!

Finaste i världen!

Hur många år fyller du Axel?

Öppnar för gästerna

Trötta, nöjda barn och mamma.

Paus

Jaaa... nu var det ett tag sen jag bloggade. Har ärligt talat inte haft lust eller ork.
Jag har fokuserat på att göra det bästa av den situation jag är i, att söka så mycket jobb jag bara kan. Jag har tyckt att det är sjukt jobbigt. Ovissheten, att inte veta hur det ekonomiska ska gå ihop, att inte känna sig önskad eller ens bra nog för att få komma på en intervju trots att man är kvalificerad. Livrädd för att hamna i en lång tid av arbetslöshet som jag gjorde förra gången. Men så plötsligt, efter ca 70 sökta tjänster så hände nåt och rätt som det var hade jag fyra intervjuer inbokade. För en vecka sedan fick jag ett samtal jag väntat på, jag blev erbjuden det jobb jag hoppats mest på. Nu har en stor sten lämnat mitt bröst, jag har fått jobb! Det är en riktigt stor lättnad.

Förutom jobbsökandet har jag sedan 1:a augusti fokuserat stenhårt på att gå ner i vikt. Jag har räknat och skrivit upp varenda kalori jag ätit, inte ätit mer än 1660 kalorier nån dag (förutom några planerade undantag) och jag har satt ett högt träningsmål i och med att jag har tiden, att träna sex pass i veckan. Det har gått bra, över förväntan och jag har mest varit förvånad över att sötsuget i stort sett uteblivet. Jag äter vanlig mat, frukost, lunch, middag och ett eller två mellanmål. Inga konstigheter. Jag äter samma mat som hela familjen och för mig har det varit en mycket viktig del i det hela, att äta tillsammans med barnen och samma sak som de äter. Är det falukorv och makaroner till middag så har jag planerat så att jag fått plats med falukorv och makaroner i mitt dagliga intag. I mindre mängd än jag tidigare skulle ätit förstås. Men att inte ge Elin en skev bild av vad man bör äta och inte, att inte på något sätt lägga någon värdering i hur jag se ut inför henne är så otroligt viktigt för mig. Däremot att tala om att jag ska ut och träna, att värdera att man rör sig.
Jag vill också äta på ett varaktigt sätt, inte ett sätt där jag begränsar mig eller tycker att det är jobbigt på en daglig basis, för jag vet att jag då tids nog tröttnar, faller tillbaka och säkert överäter. Jag vill kunna äta fika då och då i framtiden, jag vill inte utesluta bröd ur min kost, eller pasta eller nån godisskål nån gång i veckan. Därför är inte lchf nåt för mig. Eller pulver. Eftersom jag vet att det går att gå ner i vikt med precis vanlig mat så föredrar jag det.

Det har gått ganska segt nedåt på vågen sett till hur stor ansträngning jag lägger ner. Jag borde gå ner strax över 1 kg i veckan på mitt kaloriintag och med min dos av träning. Om kroppen vore en maskin. Men så är det ju inte. Jag måste dessutom väga in min hypotyreos i det hela. Som ju stör ämnesomsättningen. Men. Jag är bevis på att det går, bara man inte ger sig! Jag har gått ner 7,5 kg på nio veckor, så det är ju grymt bra det med!

Nu har jag exakt en månad kvar tills jag börjar mitt nya jobb. Då kommer jag varken kunna eller orka träna i den utsträckning jag gör nu. Så jag tänker göra de mesta av den lediga månaden. En månad då jag inte ens behöver söka jobb! Mitt mål är att gå ner 4,3 kg tills dess. Inte lätt... Men inte omöjligt?

Familjeglädje

Jag har världens finaste familj. Det slår mig ibland, med sån kraft att jag nästan tappar andan. :-)

Vi har firat midsommar hemma hos oss. Jättemysigt kalas med åtta vuxna och åtta barn. Massa jättegod mat och fint väder så att vi kunde vara ute. Barnen lekte och var hur goa som helst allihop,  både stora och små. Elin, Axel, Emelie och jag dansade runt midsommarstången och allt var faktiskt sådär perfekt som man föreställer sig en midsommar.

Det är underbart att se Elins förväntan inför ett kalas, hur sprudlande glad hon är.
Igår överraskade vi dem med årets första besök till Liseberg på eftermiddagen. Elin somnade i bilen och när hon vaknade och insåg var vi var nånstans kunde hon inte sluta spralla på säkert tjugo minuter.  Gulle! :-)
Det var såklart kul för Axel också, som fick åka lite saker han med. Vi var mycket nöjda med vår härliga familjedag!

Paradiset

Det känns som att vi bor i ett sådant dagar som denna.

Inte så muntert...

Nu har det gått nästan två veckor sen vi kom hem från vår semester på Kreta. Nu börjar det sjunka in. Jag ska inte tillbaks till jobbet igen. Det är ingen munter känsla om man säger så. Jag har sökt alla jobb som varit något att ha och det har faktiskt funnits en del som verkligen verkar bra, som jag tror jag skulle passa på och där jag tror jag skulle kunna trivas. Men de senaste dagarna är det precis som att alla arbetsgivare stängt av inför sommaren, inga nya jobb, inget att söka. Vilket betyder att jag sitter, går & står här hemma, känner mig mer & mer tom & utan mening & det är inte roligt. Alls.

Jag känner att jag får tänka om nu för att inte gå ner mig, för att inte tappa energin, för att inte deppa ihop. Jag skulle ju vara hemma för att fokusera, för att göra nåt positivt av att få ledig tid.

Min förkylning börjar äntligen kännas bättre nu, så det är dags att ta tag i den där träningen jag lovade mig själv. Det vet jag kommer göra mig mer positiv. Vilket jag VERKLIGEN behöver just nu.

Sjuk plutt

Axel fick feber igår på morgonen. Stackarn var hängig och trött hela dagen och ville knappt äta nåt alls. Inte korv, inte vattenmelon (favoriterna, inte ens glass... att hänga på pappa eller leka på lekplatsen var det enda som dög. Han sov i stort sett hela resan hem, som tur var, och fram till nästan mitt på dagen idag. Men nu har han fått prickar på hela kroppen och runt munnen ser de hemska ut, knottriga, röda, blåsor... så idag fick det bli en tur till doktorn. Virusprickar som ev utvecklats en bakteriell infektion runt munnen, svinkoppor. Så nu blir det salva och tvätt, tvätt, tvätt.

Hoppas lille plutten är bra igen snart!  ♡

Mulet och regn

Idag har det varit trist väder med regn hela eftermiddagen. Men på förmiddagen fick vi badat lite iaf, Elin fick testa minigolf, med annorlunda teknik och så blev det lite glass och frappe på strandcafet innan regnet kom.

Hoppas på bättre väder imorgon!