Paus

Jaaa... nu var det ett tag sen jag bloggade. Har ärligt talat inte haft lust eller ork.
Jag har fokuserat på att göra det bästa av den situation jag är i, att söka så mycket jobb jag bara kan. Jag har tyckt att det är sjukt jobbigt. Ovissheten, att inte veta hur det ekonomiska ska gå ihop, att inte känna sig önskad eller ens bra nog för att få komma på en intervju trots att man är kvalificerad. Livrädd för att hamna i en lång tid av arbetslöshet som jag gjorde förra gången. Men så plötsligt, efter ca 70 sökta tjänster så hände nåt och rätt som det var hade jag fyra intervjuer inbokade. För en vecka sedan fick jag ett samtal jag väntat på, jag blev erbjuden det jobb jag hoppats mest på. Nu har en stor sten lämnat mitt bröst, jag har fått jobb! Det är en riktigt stor lättnad.

Förutom jobbsökandet har jag sedan 1:a augusti fokuserat stenhårt på att gå ner i vikt. Jag har räknat och skrivit upp varenda kalori jag ätit, inte ätit mer än 1660 kalorier nån dag (förutom några planerade undantag) och jag har satt ett högt träningsmål i och med att jag har tiden, att träna sex pass i veckan. Det har gått bra, över förväntan och jag har mest varit förvånad över att sötsuget i stort sett uteblivet. Jag äter vanlig mat, frukost, lunch, middag och ett eller två mellanmål. Inga konstigheter. Jag äter samma mat som hela familjen och för mig har det varit en mycket viktig del i det hela, att äta tillsammans med barnen och samma sak som de äter. Är det falukorv och makaroner till middag så har jag planerat så att jag fått plats med falukorv och makaroner i mitt dagliga intag. I mindre mängd än jag tidigare skulle ätit förstås. Men att inte ge Elin en skev bild av vad man bör äta och inte, att inte på något sätt lägga någon värdering i hur jag se ut inför henne är så otroligt viktigt för mig. Däremot att tala om att jag ska ut och träna, att värdera att man rör sig.
Jag vill också äta på ett varaktigt sätt, inte ett sätt där jag begränsar mig eller tycker att det är jobbigt på en daglig basis, för jag vet att jag då tids nog tröttnar, faller tillbaka och säkert överäter. Jag vill kunna äta fika då och då i framtiden, jag vill inte utesluta bröd ur min kost, eller pasta eller nån godisskål nån gång i veckan. Därför är inte lchf nåt för mig. Eller pulver. Eftersom jag vet att det går att gå ner i vikt med precis vanlig mat så föredrar jag det.

Det har gått ganska segt nedåt på vågen sett till hur stor ansträngning jag lägger ner. Jag borde gå ner strax över 1 kg i veckan på mitt kaloriintag och med min dos av träning. Om kroppen vore en maskin. Men så är det ju inte. Jag måste dessutom väga in min hypotyreos i det hela. Som ju stör ämnesomsättningen. Men. Jag är bevis på att det går, bara man inte ger sig! Jag har gått ner 7,5 kg på nio veckor, så det är ju grymt bra det med!

Nu har jag exakt en månad kvar tills jag börjar mitt nya jobb. Då kommer jag varken kunna eller orka träna i den utsträckning jag gör nu. Så jag tänker göra de mesta av den lediga månaden. En månad då jag inte ens behöver söka jobb! Mitt mål är att gå ner 4,3 kg tills dess. Inte lätt... Men inte omöjligt?