God fortsättning!

Nu har vi precis kommit hem efter sex dagar i Dalarna.  Vi har umgåtts,  ätit gott och firat jul. Jättemysigt. Vår familj bodde som vanligt i källaren, vilket funkade toppen. Axel har nog slagit rekord,  sov 2,5 h mitt på dagen och sen ändå minst 13 h på natten!  Elin har också sovit bra, men vaknat tidigt som vanligt, men varit duktig och inte gått upp och stört farmor och farfar på flera timmar.

Axel har börjat gå också! Den 23:e var det precis som att han bytte, sen dess har han gått mer än han krupit och bara om han haft bråttom har knäna gällt.

Vi har fått jättemycket fina julklappar,  både stora och små. :-)
Jag fick bland annat en turkos Le Creuset som jag dreglat på ett tag och två jättefina bakböcker.

Även om vi haft en jättemysig jul så var det SÅ skönt att komma hem igår. Att inte behöva hålla ögonen på barnen (Axel) hela tiden för här finns inget att riva ned. Och att få krypa ner i min egen säng igår kväll var ljuvligt. :-)

Idag är det dags för lilljul hos mina föräldrar. :-)

Sjukstuga

Vi är lite under isen här hemma.... först Elin, sen Axel, sen jag och nu lagom till att Elin börjar tillfriskna så mår Magnus sämre...

Vi missade luciafirandet på Elins dagis, det är jag riktigt ledsen för. Det var så otroligt fint förra året. Elin verkar som tur är inte ha förstått det riktigt.
Vi missade dessutom ett julbord på tu man hand som vi velat få komma iväg på hela december. Det var nog lika bra, då sparade vi 1000:- & en jäkla massa kcal! ;-)

Som tur var missade vi inte konserten med Depeche Mode på scandinavium som jag sett fram emot i evigheter. Tack vare att min fina mamma kunde tänka sig att vara barnvakt åt våra sjuka barn. Hoppas, hoppas, hoppas att hon slipper bli sjuk!

Jag är redan sjukt less på att hosta. Har tagit över Elins hostmedicin, eftersom hon inte verkar behöva den längre.

Vi försöker att se det positivt, vi borde vara friska till jul iaf!

När mamma knappt hänger med...

Ett litet inhopp här för att berätta att jodå, vi lever, även om det inte varit minsta livstecken här på pinsamt länge....

Tiden rusar iväg & när man väl är hemma så blir det minimalt med tid framför datorn.

Barnen växer & det går nästan för fort! På drygt en månad har Elin:
- Slutat med blöja
- Slutat sova middag
- Slutat med napp!

Stora tjejen!!! Vad hände där liksom?
Vi bestämde en lördag att det var dags att börja potträna & sade helt enkelt till henne att idag får du ha underbyxor istället för blöja & säga till när du behöver gå på pottan. OK! Sa Elin & efter 2-3 olyckor var det inget snack om att hon visste hur man gör. Sen dess har det gått hur smidigt som helst, trots utflykter & så. En vecka senare ville hon sova utan blöja på natten & så var det med det.

Sen så sade fröknarna på förskolan att det var dags att sluta sova middag, så då följde vi det rätt av. Inga större problem där heller, en tröttare tjej på eftermiddagen, som kanske somnat om vi suttit i bilen just då, men annars bara lättare för henne att somna på kvällen.

Jag har förberett henne på att det i vinter är dags att ta med napparna till Liseberg & lämna dem till Lisebergskaninbebisarna när hon blir en stor tjej. Häromdagen skulle vi åka till Liseberg på julmarknaden, så jag frågade Elin om hon ville ta med & lämna napparna (jag hade frågat en gång innan, då ville hon inte). Hon svarade att hon ville lämna dem när hon blir tre. Jag förklarade att hon fyller tre väldigt snart, men att Liseberg inte har öppet då. Då ville hon lämna dem nu.

Gullungen satt i bilen med påsen med nappar i knät & sade hejdå. När vi kom fram till kaninernas hus var det ingen tvekan, men när kaninen hjälpt henne att lämna napparna såg jag hur hon riktigt blev gripen av stundens allvar. Inte ledsen, men allvarlig.

Efteråt gick vi till lisebergskanin-affären där hon fick välja en gosekanin eftersom hon varit så duktig. Hon döpte kaninen till Elin Cecilia...
Det var en stolt & duktig tjej som lade sig den kvällen, lite ledsen blev hon, när hon kom på att hon inte kunde somna utan nappen, men det gick över väldigt fort.

Tyvärr blev hon sjuk dagen efter & är nu jättedålig, med hög feber, kletiga ögon & en elak hosta. Det har varit en riktigt ynklig Elin. Stackaren. Jag har känt mig vansinnigt elak som inte gett tillbaka nappen när hon bett om den.... :-( Men jag ska försöka vara stark, för jag vet ju att gnälligheten beror på att hon är sjuk, inte egentligen på napparna... Men snacka om dålig tajming!

Axel då? Jo, han har också tagit väldiga språng de senaste veckorna! Helt plötsligt ser man tydligt vad han har för avsikt med sin lek, det är mycket lägga i och ta ur saker, köra bil, titta i böcker, vispa i kastruller & smaka av. Han försöker härma när vi säger vissa ord, men jag vet inte om det liknar nåt direkt ännu...

Däremot så fattade han plötsligt igår kväll att han kan gå. Han har ju kunnat det ett bra tag egentligen, men inte fattat det själv. Men igår kom han helt plötsligt gående tvärs genom Elins rum, med en tamburin i handen & ett stort leende på läpparna!

Stora barnen!!!

Snart är det jul & nyår & sen är det dags för oss bägge att jobba heltid! :-O Oj vilken omställning, att inte någon av oss ska vara hemma med barnen.... Men det kommer säkert att gå alldeles utmärkt det också. Jag är bara rädd att man inte ska hinna njuta av att umgås med barnen på vardagarna, att det bara blir en massa måsten med middag & tandborstning & läggning...