När mamma knappt hänger med...

Ett litet inhopp här för att berätta att jodå, vi lever, även om det inte varit minsta livstecken här på pinsamt länge....

Tiden rusar iväg & när man väl är hemma så blir det minimalt med tid framför datorn.

Barnen växer & det går nästan för fort! På drygt en månad har Elin:
- Slutat med blöja
- Slutat sova middag
- Slutat med napp!

Stora tjejen!!! Vad hände där liksom?
Vi bestämde en lördag att det var dags att börja potträna & sade helt enkelt till henne att idag får du ha underbyxor istället för blöja & säga till när du behöver gå på pottan. OK! Sa Elin & efter 2-3 olyckor var det inget snack om att hon visste hur man gör. Sen dess har det gått hur smidigt som helst, trots utflykter & så. En vecka senare ville hon sova utan blöja på natten & så var det med det.

Sen så sade fröknarna på förskolan att det var dags att sluta sova middag, så då följde vi det rätt av. Inga större problem där heller, en tröttare tjej på eftermiddagen, som kanske somnat om vi suttit i bilen just då, men annars bara lättare för henne att somna på kvällen.

Jag har förberett henne på att det i vinter är dags att ta med napparna till Liseberg & lämna dem till Lisebergskaninbebisarna när hon blir en stor tjej. Häromdagen skulle vi åka till Liseberg på julmarknaden, så jag frågade Elin om hon ville ta med & lämna napparna (jag hade frågat en gång innan, då ville hon inte). Hon svarade att hon ville lämna dem när hon blir tre. Jag förklarade att hon fyller tre väldigt snart, men att Liseberg inte har öppet då. Då ville hon lämna dem nu.

Gullungen satt i bilen med påsen med nappar i knät & sade hejdå. När vi kom fram till kaninernas hus var det ingen tvekan, men när kaninen hjälpt henne att lämna napparna såg jag hur hon riktigt blev gripen av stundens allvar. Inte ledsen, men allvarlig.

Efteråt gick vi till lisebergskanin-affären där hon fick välja en gosekanin eftersom hon varit så duktig. Hon döpte kaninen till Elin Cecilia...
Det var en stolt & duktig tjej som lade sig den kvällen, lite ledsen blev hon, när hon kom på att hon inte kunde somna utan nappen, men det gick över väldigt fort.

Tyvärr blev hon sjuk dagen efter & är nu jättedålig, med hög feber, kletiga ögon & en elak hosta. Det har varit en riktigt ynklig Elin. Stackaren. Jag har känt mig vansinnigt elak som inte gett tillbaka nappen när hon bett om den.... :-( Men jag ska försöka vara stark, för jag vet ju att gnälligheten beror på att hon är sjuk, inte egentligen på napparna... Men snacka om dålig tajming!

Axel då? Jo, han har också tagit väldiga språng de senaste veckorna! Helt plötsligt ser man tydligt vad han har för avsikt med sin lek, det är mycket lägga i och ta ur saker, köra bil, titta i böcker, vispa i kastruller & smaka av. Han försöker härma när vi säger vissa ord, men jag vet inte om det liknar nåt direkt ännu...

Däremot så fattade han plötsligt igår kväll att han kan gå. Han har ju kunnat det ett bra tag egentligen, men inte fattat det själv. Men igår kom han helt plötsligt gående tvärs genom Elins rum, med en tamburin i handen & ett stort leende på läpparna!

Stora barnen!!!

Snart är det jul & nyår & sen är det dags för oss bägge att jobba heltid! :-O Oj vilken omställning, att inte någon av oss ska vara hemma med barnen.... Men det kommer säkert att gå alldeles utmärkt det också. Jag är bara rädd att man inte ska hinna njuta av att umgås med barnen på vardagarna, att det bara blir en massa måsten med middag & tandborstning & läggning...