Fredagen den 14:e februari så upptäckte jag plötsligt en knöl på halsen när jag precis kommit till jobbet. Kan ju såklart inte svära på att den inte varit där innan, men jag tror inte det eftersom den både kändes & syntes tydligt. Jag blev riktigt skärrad. Ringde Magnus & efter det sjukvårdsupplysningen (som vanligt gav det absolut ingenting & min tilltro till dem är lika med noll) & sen även till min vårdcentral, som rådde mig att kolla upp det direkt. Jag behövde inte komma samma dag, men skulle inte vänta längre än över helgen tyckte sköterskan jag pratade med. Jag hade ingen som helst lust att vänta över helgen och oroa mig ännu mer, så jag åkte direkt från jobbet till vårdcentralen, som hade drop-in-läkartider då.
Läkaren konstaterade precis som jag en förstoring och remitterade mig till öron näsa hals. Fick ta nya ämnesomsättningsprover. Som visade sig vara bra. Fick en tid till ÖNH en knapp vecka senare. Läkaren där konstaterade att det verkade vara en typisk struma, så förhoppningsvis inget annat, men ville ändå ta prover. Lyckades inte ta biopsi. Remiss till ultraljud och biopsi på röntgenavdelningen. Där jag var igår. Det var inte trevligt alls. Jag var inte så orolig för själva undersökningen, jag är ju inte ett dugg spruträdd egentligen, däremot oroar jag mig ju för vad det är. Men undersökningen var riktigt obehaglig. Att "sitta fast" (vara tvungen att ligga stilla) medan någon trycker en ultraljudsmoj stenhårt mot sköldkörtels och samtidigt sticker en nål rakt in i halsen vid upprepade tillfällen är inte angenämt. När jag gick därifrån fick jag en sprängande huvudvärk, antagligen för att jag varit spänd innan.
Nu ska proverna skickas till Halmstad och jag får vänta i ca 2 veckor på provsvar....
Samtidigt som jag hittade knölen på halsen så knockades jag av en förlamande trötthet. Jag var så trött att jag inte kunde fullfölja en tanke på normalt sätt, satt på jobbet & ansträngde mig för fullt för att kunna göra de enklaste uppgifter. Ögonlocken kändes som om de var vadderade med raspig bomull och det tog emot varje gång jag skulle blinka. När jag kommit hem från jobbet, hämtat barnen och lagat mat räckte inte orken för något annat än att gå och lägga mig eller däcka i soffan. Dessutom fick jag en massa utslag över stora delar av kroppen samtidigt, de var upphöjda och kliade. Jag visade utslagen för läkaren på ÖNH, men hon kunde inte koppla dem till detta utan gissade på allergi eller värmeutslag och sa åt mig att vänta och sedan söka VC igen om de inte försvann. Vilket de gjorde på lite mer än en vecka.
Efter nån vecka så vände det från en dag till en annan och helt plötsligt var jag piggare än jag varit på flera år! Jag for runt hemma och städade förråd och skåp och var lite som en duracellkanin.... Obehagligt det med, men jag slog bort obehagskänslan och försökte uppskatta att vara pigg iaf... Några dagar senare och nu känner jag mig "som vanligt" igen, varken überpigg eller supertrött....
Jag har även haft några riktigt läskiga yrselattacker de senaste veckorna, den värsta häromdagen när det kändes som att jag föll, fast jag satt ner vid middagsbordet. I förrgår hade jag även synbortfall när jag vaknade som övergick i flimmer i vänstra delen av synfältet och sedan en konstig, jobbig huvudvärk i bakhuvudet.
Jag tycker det är läskigt hur det kan svänga och jag undrar såklart vad det beror på och jag vill ha svar på om det är sköldkörteln som ställer till allt det här. Jag vill ha det utrett noga, även om mina T4 och TSH värden är "bra". För något måste allt detta bero på, eller?
Jag tycker inte om att gå och oroa mig, men jag vill inte bara släppa detta även om jag nu känner mig mer "som vanligt", för kanske är det så att jag kan komma tillbaks till att må som jag gjorde innan barnen, när jag inte var så trött hela tiden och när jag faktiskt gick ner i vikt om jag ansträngde mig?
