Pass

Idag efter jobbet hämtade jag Axel och så åkte vi till polisen för att fixa pass. Han var så glad och söt och pladdrade och pekade och pratade hela vägen in till Kungsbacka. Tittade nyfiket på allt inne på polisen, människor, nummerlappar, skyltar, dörrar. Pekade på siffrorna på displayen och ropade "ett, tå!"  När det efter fem nummer var vår tur så log han glatt rakt in i kameran. Min lille gullpojke är allt bra go! ♡

Förtydligande

Vill förtydliga varför jag,  som egentligen är helt emot pulverdieter alltså just ger mig på en själv.
Jag är desperat.  Jag har i ett och ett halvt års tid försökt, försökt, försökt att gå ner i vikt. Men det har inte hänt något. Ett kilo ner, still på vågen, ett kilo upp.... oavsett ansträngning. Och då tappar man orken....iaf jag.
Vet ju nu att problemet antagligen beror på min hypotyreos, som från början var omedicinerad och som ännu inte är rätt medicinerad. Vilket gör att mitt kämpande känns rätt meningslöst. Vilket det kanske inte alls är, hade jag inte försökt så kanske jag hade gått upp i vikt istället.

Men nu väger jag alltså exakt samma som jag gjorde när Axel precis fötts och jag trivs inte med all övervikt! Därför ger jag modifast en chans, för att se om det kickar igång en viktminskning.

Modifast

Just idag känns det som fullständig idioti...men eftersom jag imorgon har klarat av hälften av min tvåveckors pulverdiet, så känns det lite dumt att avbryta nu....

I veckan har det däremot gått över förväntan. Inte varit så värst hungrig, inga blodsockerfall, ingen huvudvärk och inga problem att få i mig tillräckligt med vatten.

Blir spännande att se på måndag om det ger nån utdelning, annars vete fasen om jag pallar att fortsätta.

Efter de två veckorna ska en vanlig måltid ätas och resten av dagen pulver.

Helg, hela dagen med barnen, utelek och grejer är uppenbarligen jobbigare än att vara på jobbet iaf, kunde jag konstatera vid femtiden idag, när jag var två millimeter ifrån att hugga in på middagen jag lagat till resten av familjen....

& ni som tänkte prova modifast....köp inte nyheten jordgubbsmousse.....

Kreta!

Är så glad! :-)
Vi ska åka till Kreta om en månad! & mamma & pappa följer med oss! :-)

Vi hade bestämt oss för att vara hemma i sommar. Men så lockande det lite med sol och badsemester, så jag började kika lite. Kom fram till att det är dyrt att åka i juli...och varmt.... så slog det mig rätt som det var att Magnus ju tagit semester vecka 22 eftersom det är kristihimmelsfärd med klämdag och grejer. Mina föräldrar är också lediga då och planerade att åka nånstans men hade inte bokat nåt.

Om bara jag kunde få ledigt också så var vi ju lediga allihop! Frågade mamma vad hon tyckte om idéen och till min stora glädje gillade hon den! :-)

Kollade med chefen och det skulle inte vara några problem.  Det fanns inte så mycket resor att välja på som passade i datum och barnvänlighet, så vi fick fundera snabbt! :-)

Resa bokad! & det ska bli SÅ kul! & spännande/nervöst att resa med två små vildongar! ♥

Hoppas inte mina föräldrar ångrar sig... ;-)

Påsk!

Nu har vi precis fått lagt barnen efter att ha haft påskkalas här. Jättemysigt och hur mycket god mat som helst. Vi målade ägg och åt mängder och sen hade visst påskharen gömt påskägg till barnen och oj vad de åt godis.... Det lektes och stojades och så kom det påskkärringar och så kunde vi fika på altanen och jag fick en underbar magnolia av mamma och pappa och allt har varit alldeles perfekt och mysigt och trevligt. I alla fall fram tills Elin kräktes på altanen efter allt godis.....hoppas vi.....

Vattkoppor

Elin kom hem från dagis en dag med tre prickar på magen som snabbt blev betydligt fler. Vattkoppor fattade vi ju såklart eftersom det gått på dagis. Hon fick en relativt lindrig variant som tur var, feber i tre dagar, sen pigg & inte så mycket kli.


I förrgår var det Axels tur. Ville ju såklart att han skulle få det nu också, så att man har det gjort liksom. Var dessutom helt säker på att ju yngre man är desto lindrigare blir det.... eller inte. Stackarn har huuur mycket koppor som helst & flest i ansiktet. Är superhängig och vill varken äta eller dricka... Hoppas, hoppas, hoppas att det vänder fort & att han börjar må bättre!

Jag är visst inget vidare på det här med blogg...

Men jag har inte orken tyvärr....


Knölen på halsen visade sig vara struma. Ofarlig alltså, och inget man åtgärdar om den inte växer massor eller stör på annat sätt. Skönt. Men det hade ändå varit lite bra om allt berott på den, så att man hade fått veta vad det är.


I alla fall. Jag vet ju med mig att jag inte mår som jag brukar, så jag bokade en ny läkartid på vårdcentralen, hos en ny läkare. Han var jättebra och tog sig verkligen tid att lyssna och fråga massor. Vi kom fram till att eftersom jag har en autoimmun hypotyreos och jag upplever att jag inte mår bra trots att jag ligger inom referensvärdena på min 100 mg dos Levaxin så finns det ingen anledning att inte höja dosen. Det fanns tydligen en hel del utrymme för det även inom rekommenderade värden. Så det har jag börjat med nu. 125 mg i fyra veckor, nya prover & sen höja mer.


Väntar sååå på att nåt ska hända, att jag ska känna mig piggare, att jag ska lyckas gå ned nåt i vikt... Men ännu har jag inte känt nån skillnad alls. Tålamod!