Anettes vardag: London på egen hand

Jag fick ett ryck för någon vecka sedan, jag vill passa på att göra något speciellt innan jag börjar jobba, medans barnen fortfarande är på förskolan. Insåg att jag bara hade en vecka på mig. Funderade på att hälsa på Emma & Loa i Paris, men det fanns nåt som lockade mer; London. Såklart. Staden jag älskar. Men inte varit tillbaks till på 17 (!) år.... Frågade Emma, men hon kunde inte. Hade helst åkt med Magnus och fått visat upp "mitt" London för honom, men den möjligheten fanns inte. Kanske nästa gång. Bokade flyg & hotell två nätter och började så smått planera. Kände mig lite knäpp som åkte själv, fast bara lite. Jag har ju inget emot att vara själv. Jag är lite flygrädd, men det enda jag vill då är att vara ifred, inte prata med någon.. Att gå på stan själv innebär att man får titta på det som är intressant för mig, stanna precis så länge eller så kort tid man vill på varje ställe och slippa titta på sånt som inte intresserar mig.

I onsdags bar det av. Hade köpt en ny pocket att läsa på planet & den höll mig sysselsatt hela resan, inte ett dugg rädd. :-) Inga problem att hitta till transfertåg eller hotell. Det kändes bara SÅ kul att äntligen vara där. Mitt hotellrum var egentligen en förklädd garderob, en smal, L-formad gång, men det gjorde mig inte ett dugg, det var svalt & tyst & jag hade inget emot att gå ner en våning för att gå på toa och duscha. Var inte där så mycket ändå.

Jag kom fram till det jag ju redan visste. Jag älskar London! Jag verkligen stormtrivs i staden. Jag gillar hur det är ruffigt och halvsnett & vint & hur Londonborna tycker att det är fullständigt självklart att bygga hus så tätt på tågspåren att husen skakar varje gång ett tåg går förbi och "trädgården", dvs betongrutan utanför köksdörren bara är en ruta, med höga höga murar med utsikt mot just tågräls. Hur deras hus är vackra och utsmyckade på framsidan, mot gatan, medans baksidan ser ut som hej kom & hjälp mig. Hur det finns pubar överallt. Hur det luktar i tunnelbanan. Hur alla artigt undviker att titta på varann när man åker tunnelbana, trots att man sitter mittemot varann alternativt står tätt tätt bredvid varann och håller i samma stolpe för att inte ramla omkull. Hur enkelt det är att hitta överallt eftersom det alltid är så välskyltat. Hur alla är så artiga. Hur i stort sett varenda människa på trottoaren går lika fort som jag (förutom på de uppenbara turistställena såklart).

Jag hade skrivit en lista på saker jag ville göra och jag hann med allt på listan utom Harrods. Harrods var å andra sidan mest ditskrivet för att det kändes som nåt jag "skulle" göra. Varför vet jag inte. De andra ställena på min lista lockade betydligt mer. Archway där jag bodde och jobbade, Camden där jag var i stort sett varje helg under två år, Hyde Park där jag drömt om att vara en av de motionerande, Selfridges som jag längtat efter att utforska mer noga efter att ha älskat TV-serien. Hamley's där jag ville köpa fulla vagnar med leksaker till Elin & Axel... Dessutom hann jag med att upptäcka South Bank till fots, där jag aldrig varit innan och en riktig PÄRLA, Borough Market där doften av all mat inte ens går att beskriva! :-)

Jag njöt njöt njöt av att uppleva London igen och jag lovar att det inte dröjer lika länge innan jag åker dit igen. Det FÅR det inte göra!