Jag är förundrad. Förundrad över hur man kan älska någon så totalt, smälta fullständigt när man ser på henne? Hur en så liten människa kan vara så perfekt? Hur ett huvud kan vara så lent? Hur små fötter & händer & små naglar kan vara så söta? Hur små sparkande knubbiga ben & viftande armar kan vara så charmiga? Hur en liten mage, med en liten, liten navel kan vara så go att pussa på?
När hon möter min blick, tittar på mig med sina runda, klarblå ögon & så rätt som det är spricker upp i ett fantastiskt leende som börjar i ögonen & sen sprider sig till hela ansiktet, de runda lena kinderna & framför allt till en vidöppen, tandlös mun, ja då är jag så fullständigt lycklig som man bara kan bli.
Jag förstår dej fullt ut för jag har själv var´t med om två likadana mirakel!! Du är det ena som du vet. Nu kanske du bättre kan förstå allt "tjat" och all oro under alla dessa år. Barn är det finaste man kan få, och man vill dem verkligen allt gott här i livet. Som sagt nu kanske du förstår mej bättre.... Min älskade unge Anette, nu är jag fullständigt lycklig över att också du har fått uppleva detta.
SvaraRaderaStor kram!