Villaidyllen

Luften står stilla. Det är varm, men inte klibbigt, som det varit tidigare under dagen. Solen har försvunnit bakom ett tunt dis. Jag promenerar långsamt gatorna fram, med Elin i vagnen. Hon kämpar lite halvhjärtat för att hålla sig vaken. Gatorna är raka & breda. På bägge sidor villor med grönskande trädgårdar. Vissa igenväxta, andra öppna & ganska kala, några extremt välskötta & med en mängd olika buskar & plantor. Det är tyst. Inget hörs egentligen alls, men det doftar villaområde. Det doftar av grillkol som nyss tänts, av gräs som just klippts av & som nu ligger & blir brunt. En moped kör förbi oss, föraren nickar ett "hej" innan han susar upp för backen. Lite längre fram hörs det låga porlande ljudet av en vattenspridare. En pappa ropar till sonen att han ska komma in & äta middag. Elin har somnat. Jag promenerar långsamt hemåt igen, genom villaidyllen.