Har upptäckt att jag ofta har en känsla av att "om bara..." Skulle jag bara hinna med detta, klara av detta, få gjort detta så skulle allt vara bra & frid & fröjd. Problemet är väl att det i stort sett alltid dyker upp nya saker som borde klaras av...
Inser att jag nog är rätt så stressad just nu, men å andra sidan ser jag ingen anledning att egentligen vara det. Visst, det är bara 9 veckor (förmodligen) tills Knodden tittar ut & jag har ju ett projekt jag väldigt gärna skulle hinna klara av innan dess, men det är väl inte så att världen går under annars...
Sen har vi ju utbyggnaden. Bara vi får renoverat/byggt ut så blir allt bra. Visst, vi får större, varmare, trevligare inrett, finare & kommer förmodligen trivas ännu bättre. Men vi får ju också rörigare under tiden, dyrare när det väl är klart osv...
Tänk om man bara kunde slappna av & vara lycklig & tillfreds? Jag ÄR lycklig, helt klart. Igår kväll när jag låg i soffan, med huvudet i Magnus knä & ena handen på Knoddenskalet & kände en massa buffar & rörelser där innifrån så var jag fullkomligt lycklig & tillfreds. :-) Önskar att jag hade mer sån tid. Tid att känna efter & bara vara i denna underbara sak som graviditen är!
Nåja. En dag i taget så ska det här nog gå bra det också! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar