Ja så var man igång då! Dag ett gick över förväntan. Allt var ju planerat & det var inga problem att följa såklart. Det är det som är knepet, att ha en färdig lunch att micra & sen veta vad som ska lagas till middag & ha alla ingredienserna hemma. Det enda jag missade var att jag hade tänkt väga filmjölken & muslin för att ha koll på mängderna i fortsättningen, det missade jag iom att jag var så uppe i att få Elin till bords & fixa frukost till henne. Men jag mätte idag & precis som jag trodde så kan jag lita på mitt ögonmått.
Jag & Axel var ute på en barnvagnspromenad igår förmiddag också, det var inte det lättaste. Det var tre grader plus ute & sol, men fullständigt glashalt! Jag var tvungen att gå med pyttesteg men var ändå som Bambi på hal is.... så nåt tempo blev det inte på promenaden & jag var glad att jag hade barnvagnen att hålla mig i annars hade jag vurpat många gånger! Vurpa gjorde jag däremot på kvällen när jag gick ut på en andra promenad för att komma upp i tillräckligt antal steg. Slog mig inte så illa men tyvärr vred jag till fotleden som jag hade ont i redan innan...
Jag tycker verkligen illa om att gå när det är halt! Det är fruktansvärt irriterande att inte kunna ta rejäla steg, trycka ifrån med fötterna & komma framåt... Istället får man fjösa framåt med små små steg & hela tiden vara spänd som en fiolsträng.
Idag blir det nog inte lika halt, det är sex plusgrader ute. Det blir promenad om en liten stund, medans Axel sover. Lika bra att passa på medan dagen är ung, har haft en hemsk natt med alldeles för lite sömn tyvärr.
Fjösa fram är helt klart bättre än att inte göra något alls. Det vet vi ju... Men uj uj så lätt i varje fall jag har för att hitta ursäkter.
SvaraRaderaBRA JOBBAT, säger jag!