Min värsta mardröm

Jag är flygrädd. Inte för att jag är rädd att planet ska störta eller så, det är nog betydligt större risk att råka ut för en olycka i bil än i flyg. Däremot tycker jag det är mycket obehagligt att vara instängd i små utrymmen tillsammans med massa människor. Jag får lite panikkänslor & får för mig att jag kommer kräkas eller bli kass i magen & så finns det ingenstans att ta vägen, ingenstans att komma ut. Det tycker jag är hemskt.

I söndags flög vi hem ifrån Rhodos & min allra värsta mardröm blev sann. Jag kände att jag började må illa men försökte ignorera det, tänkte att det var mitt obehag över att sitta längst in på raden av tre. Det gick inte att ignorera. Jag blev magsjuk på planet & hann precis in på flygplanstoaletten & sätta mig innan jag kräktes ned hela handfatet & bajsade ner hela toan (ursäkta eventuell överflödig information). Den enda tanken jag hade när jag satt där (förutom; satan, nu blev det stopp i handfatet också) var att jag går INTE ut igen. Jag sitter här inne på toa tills planet landat. Det kunde jag ju naturligtvis inte göra, så efter en lång stund gick jag ut igen. Bad flygvärdinnan om en plastpåse & krånglade mig in på min plats, längst in igen. Satt där med fläkten blåsandes kalluft för fullt rakt i ansiktet & koncentrerade mig på att inte tänka på hur illa jag mådde. Andas, fokusera på TV:n, utsikten genom fönstret, vad som helst. Det funkade sådär såklart, & jag var tvungen att uppsöka flygplanstoan fler gånger, samtidigt som jag tänkte att Vad fasen händer när de tänder säkerhetsbältessymbolen? Vad händer om jag MÅSTE? Får inte, kan inte, får inte.

Jag kom ner på land & det gick en evighet innan jag väl fick gå av planet. Väl nere på marken mådde jag ännu sämre, frös så jag skakade, var helt matt i benen, hade ont i hela kroppen & ville bara gråta. Men det var skit samma, magsjuk pallar jag att vara, bara inte när jag är instängd bland folk!Natten hemma blev hemsk såklart & måndagen en dimma av huvudvärk & trötthet. Men då var jag inte kass i magen längre i alla fall, så det var nog "bara" matförgifning ändå, eftersom det gick över så fort.

Men vad är oddsen?? De få futtiga timmarna vi var i luften?? Hur rättvist är det?? & hur fan ska jag våga flyga igen?