Jag försöker påminna mig själv att det inte är bråttom, så länge vikten går nedåt är det helt OK. Men. Jag måste erkänna att det hade kännts toppen om det gick liiite fortare än 0,3 kg per vecka...
Hur som helst så är jag förvånad. Och positivt överraskad. Det är nämligen så att de senaste två halvfastedagarna har varit hur lätta som helst! Har knappt kännt några hungerskänslor, inte varit trött eller matt och darrig. Jätteskönt!
Jag har ätit i stort sett samma alla mina halvfastedagar, varför krångla till det med en massa matlagning om man inte behöver? Lunch: gurka, tomat och tonfisk med balsamico på, middag: två wasa frukost med skinka, minikeso med nån frukt och ev kanel. Lätt, gott, nyttigt & lagom.
Igår kväll testade jag att gå ut och springa, trots halvfastedag. Det gick klart över förväntan! Inte alls jobbigare än vanligt, snarare tvärtom. Tänkte mig en kort, riktigt lugn runda, men sprang samma hastighet som vanligt och lade faktiskt på en kilometer för att det kändes så bra.
Jag gör ingen som helst ansträngning de andra dagarna, utan äter det som passar familjen. Nu när vi är hemma bägge två blir det en del utflykter med fika och så. Intalar mig själv att när vardagen med jobb börjar igen blir det mindre fika och större viktminskning.
Inget som är jobbigt i övrigt då?
Näe, faktiskt inte! Det enda som jag inte gillar är att Elin frågar varför jag äter annan mat, och varför jag inte äter frukost. Vill inte att hon ska påverkas av detta, vill inte att hon ska lida av att jag vill gå ned i vikt. Å andra sidan så ser hon ju också hur jag äter precis som henne fem dagar i veckan och det måste ju vara bättre än att jag skulle följa någon slags diet varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar