Axel & jag var på besök hos bvc i fredags. Han hade inte gått upp nåt i vikt sen hembesöket, utan gått ner 20 gram... Jag blev orolig såklart. Fast han har ju sovit mycket, så det är väl därför. I alla fall så ska Axel nu väckas med två timmars mellanrum & ammas. Dygnet runt. Det är inte jobbigt att ställa klockan på två timmar, väcka honom & försöka få honom att äta, få honom att somna om för att ställa klockan på två timmar igen & sen försöka somna om själv. Det är inte jobbigt, det är tortyr. Om jag var trött innan så är jag en zombie nu... & har inte mycket ork för en gnällig Elin eller för saker som ska göras som tvätt, städ, matlagning, blöjbyten, dusch osv.... Dessutom har det inneburit att brösten nu gör ont som satan igen.
Men jag gör det såklart. Kämpar på & hoppas på att vår lille Pärla har gått upp några gram när vi ska till bvc igen imorgon. Om han inte har det blir det till att komplettera med ersättning. Eller kanske ge ersättning punkt. Jag vete sjutton om inte det vore enklare? Då kan man ju turas om att mata. Inte behöva vakna så ofta. Ha tid att ägna åt Elin. Vi får se. Det ordnar sig, snart hoppas jag. Vill ju njuta av att amma, vill se Axels små ben & armar bli runda & goa & att kläderna ska bli för små. Vill orka göra annat än att bara existera & amma.
Idag hade vi en födde-annons för Axel i GP. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar