lördag 24 januari 2015

Är så trött...

Jag är så trött.
Trött på att vara trött hela tiden. Jag är trött på att vara ny på jobbet, så sjukt trött på att inte vara självgående. Att behöva tänka, tänka, tänka hela tiden, så att huvudet är helt mosigt när jag stressar hem.

Jag är trött på att ha ont i nacken och spänningshuvudvärk nästan varje kväll.

Jag är så trött på att Elin aldrig blir glad när jag kommer till dagis, så trött på att hon aldrig vill följa med hem. Jag är så trött på att det alltid är en gnällkamp att få med sig barnen hem.

Jag är så trött på att jag måste börja med middagen direkt när vi kommit hem. Trött på att det enda som funkar för att hålla barnen nöjda under tiden är att sätta dem framför tv:n. Jag är så sjukt trött på att när jag tajmat så att maten är framdukad samtidigt som Magnus kommer hem från jobbet så vill inte Axel sätta sig vid bordet. Eller äta. Eller vara nöjd och tyst. Jag är trött på att sleva i mig middagen på fem minuter utan att känna vad det smakar.

Jag är trött på att Elin aldrig är färdig med sin mat förrän det är dags för pyjamas. Att hon alltid blir ledsen för att hon inte hinner leka.

Jag är trött på att Axel springer upp ur sin säng tre miljarder gånger varje kväll vid läggdags innan han kommer till ro.

Jag är trött på att jag inte har någon som helst ork till att ta tag i något när barnen väl har somnat. Att jag bara sitter trött i soffan tills det är dags att gå och lägga sig kvart i tio.

Jag är trött på att behöva gå och lägga mig kvart i tio på kvällen, vardag som helg för att orka.

Jag är så sjukt trött på att aldrig få sova längre än till klockan fem på morgonen. Jag kan ta att man får vakna och gå upp till barnen någon gång på natten, men att tvingas vakna klockan fem varje jäkla dag. Det är inte roligt. Det är inte humant. Jag inbillar mig att det hade känts mer ok om det var klockan sex.

JAG ÄR SÅ TRÖTT!

Nämnde jag att jag gillar att ha fått en chans att lära mig ett jobb som faktiskt gör skillnad? Att jag är SÅ glad att barnen trivs på dagis? Att jag vet att småbarnsåren är rätt få? Att jag älskar mina barn över allt annat?
Jag är bara så sjukt jäkla trött....

1 kommentar:

  1. Fina du!
    Att skriva att det går över snabbare än du tror, att alla har det likadant det hjälper ju inte minsta lilla just NU.
    Jag hoppas bara orken tar sällskap med ljuset som kommer så sakteliga för var dag nu. Varm kram till en underbar tjej och till den bästa av mammor.

    SvaraRadera