Tecken?

Jag har lovat mig själv att komma ut på en promenad varje dag. Idag hade jag inte fått gjort det, så när Magnus frågade om jag skulle gå ut  när barnen skulle lägga sig ville jag verkligen det. Det såg dessutom ut att vara uppehåll.

Jag gick ner till Smarholmen. Havet var djupgrönt och svart och det blåste rejält. Himlen var ljus, med ett svart "lock" rakt västerut. Det var så vackert att jag satte mig på en klippa och bara andades.
Reste mig upp och  gick vidare efter en stund. Hann bara gå nån minut innan det svarta locket öppnade sig och regnet öste ned, från sidan. Helt ljuvligt befriande! Log för mig själv. Gick förbi en häck med lila syrener och kunde inte motstå att ta tag i en kvist och lukta på en av blommorna.

Svängde upp på vägen med ryggen mot havet och där fanns en helt underbar regnbåge! Promenerade mot regnbågens mitt tills den plötsligt var borta igen.

Kan inte annat än att le åt naturen och dess sätt att tala om för mig att efter mörka moln och regn kommer det en regnbåge i de vackraste färger! Det måste ju gälla livet också eller hur? Att det mörka och tunga kan leda till något nytt och vackert.